KLICKAT HEM

Bildresultat för SVANS REFLEX

Såhär ligger de till

Känner bara att jag måste få skriva av mig lite nu.
 
Här är anledningarna till varför jag har varit så nere och deppig det senaste.
 
 
BLOGGEN
Ni läsare märker säkert at bloggen inte alls uppdateras lika ofta längre. Inga roliga inlägg längre, bara massa enkla korta. Jo jag har väll tröttnat en del på bloggen. Jag har ändå hållit på med detta i snart 3 & ett halvt år.
Statistiken rör sig som en bergodalbana.
Ibland har den stigit sig över 100 läsare, ibland ligger den på 30 och ibland på 68. Det är sjukt olika varje dag.
Men nu har jag tröttnat lite på att bloggen typ aldrig tar fart, det händer inget. De var säkert över ett år sedan som jag hade besöksrekord. Men jag får typ 8 kommentarer i veckan, Såklart är jag sjukt tacksam över det. Men det är lixom samma siffror hela tiden.
 
Och jag om någon har sattsat allt på bloggen. I augusti la jag ut 15 inlägg på en dag. La även ut över 200 inlägg under Augusti och September månad. Men efter det hände något. Jag tröttnade. Helt och hållet. Sedan dess har bloggen sjunkit
 
Tror att dom flesta som läser detta inlägget kommer tänka att det bara är att ta en liten paus tills jag har fått upp motivationen igen. Men det känns ockå fel. Känns inte som att det kommer vara några läsare kvar när jag är tillbaka.
 
Jag vet ärligt inte hur jag ska göra med bloggen. Jag har ju tappat min blogglust flera gånger innan, det har väll alla bloggare gjort någon gång. Men då har det varit två veckor med kassa inlägg o sen kommer motivationen tillbaka o allt är bra igen. Men jag har aldrig kännt såhär för bloggen innan.
 
Nu har jag gått runt med en press i typ en månad. Jag är alltid stressad över bloggen och att den är så dåligt uppdaterad. Det blir ju inte kul när de blir till en stressak. Då bli bloggen som skolan.
Något som bara stressar en. Något som man bara vill slippa, men det är något som måste göras.
Och det är ju inte så jag vill att bloggen ska vara. Jag vill ju att bloggen ska vara en kul grej, typ som en hobby. De var ju därför jag klickade på "Börja blogga" för mer än tre år sedan nu.
OCh det var kul i början. På dessa tre år har jag verkligen älskat bloggen.
Det är typ som en öppen dagbok, haha. Men det är nu dom närmsta månaderna som mitt humör för bloggen har sjunkit, vilket är sjukt tråkigt. Nu har jag endå byggt upp en blogg i över tre år. Så det känns ju lite segt att bara släppa allt nu.
 
 
 
 
 
 
RIDNINGEN
På det senaste har min motivation och glädje för ridingen helt försvunnit. Det känns nästan som mitt intresse för ridningen har tagit slut. Jag tycker inte att det är roligt längre. Det är typ samma sak som bloggen, det har blivit till en tråkig sak som man MÅSTE göra även fast man inte vill.
 
Asså den senaste månaden har det gått så jäkla dåligt för mig i ridningen. Inget har funkat och Valle har haft alldeles för många vilodagar. Jag har gett upp så många gånger. Jag har endå tagit två till dressyrträningar till av Marie. Hennes träningar är så jäkla bra och Valle sköter sig jättefint när vi tränar för Marie. Men dagen efter så är han lika stökig, offokuserad och inbillar sig att han ser massa monster.
 
Nej jag är bara riktigt trött på detta nu.
Detta har verkligen tagit på mitt intresse och jag ser ärligt ingen glädje i ridningen längre. Jag tycker inte ridning är kul längre. Jag har tröttnat på hästar. Jag trodde aldrig att detta skulle hända. Jag har ju alltid varit en hästnörd. Men det är väll Valles betende som har fått mig att lessna.
 
Det är så tråkigt att det ska bli såhär. För jag vet ju hur roligt jag tycker att det är när det verkligen funkar i ridningen. Dom sekunderna det funkar är värde guld. Men dom sekunderna var länge sen jag upplevde. Minns inte ens senaste gången jag kom hem från stallet och verkligen var NÖJD. Har aldrig någon wow känsla längre när jag rider.
 
Jag vill verkligen inte lämna över Valle till någon annan.  Jag vill ju behålla honom.
Innerst inne så älskar jag nog honom lite endå, men bara liiiite. Men jag har verkligen ingen motivation till att rida mer. Detta leder till att jag bara slarvar runt på mina ridpass och typ skiter i om det blir bra eller dåligt. Jag är arg på han hela tiden och stör mig enormt på honom. En bråkig pigg häst. Absolut, det kan jag klara av. Men en ponny som bråkar konstant och ALLA ridpass går skit, nej nej. Då blir allt tråkigt.
Ni måste ju själva förstå känslan. Jag har kämpat så mycket med Valle och vi har gjort så mycket framsteg. Plötsligt så faller det bara och allt blir bara värre och värre. Det dåliga tar lixom aldrig slut. Efter ett tag tröttnar man på att inget händer. Det går lixom aldrig uppåt för mig och Valle längre.
 
Jag och Valle kanske inte passar så bra ihop som jag trodde att vi skulle göra. Det gick inte så bra som jag trodde att det skulle göra. Allt blev helt enkelt som jag tänkt mig :(
 
 
 
Hahah nu blev de lite deep inlägg här, men ja var verkligen tvungen att bara få skriva av mig lite. Puss♥
 
 
 
 
 
Selma Åhlström - selmaahlstrom - selmaahlstrom.blogg.se
2

KLOCKAN 20:00 IKVÄLL

Kommer ett låååååååååångt inlägg, öppnar mig ganska mycket där
 
Stay tuned