HAR INGA ORD..

Det värsta med att vara tonåring är att jag växer men inte ponnyn
 
Jag har blivit för stor för Valle, Lovisa hatar att rida honom och vi kan inte ha en ponny som bara står och kostar som vi inte ens kan rida.
Igårkväll bestämmde mamma och pappa att det är dags att sälja Valle. Tårarna rann när jag skrev annonsen. Det är då man verkligen inser vilken sjuk jäkla ponny man har. Min första ponny. Han har lärt mig så jäkla mycket. Gud vilken resa vi har gjort, det är kul att kolla på videos från när jag precis köpt honom, hur jag red då och hur jag rider ut nu. Vilken utveckling!
 
Jag har suttit 6 dar i veckan på den ponnyn och tränat och tränat. Första halvåret så blev inte en muskel tränad, jag var skit dålig. Idag är jag glad att jag inte gav upp trots alla avramlinar och tårar. Det har varit en krokig resa då jag kanske egentligen var lite för okunnig för att skaffa egen häst. Men det gick ju bra tillslut endå :)
 
Det skär i hjärtat att tänka på att jag inte har någon ponny efter detta. Jag har ingen Valle att åka och rida varje dag. Jag kommer sakna hans söta små öron och hans tunna lilla pannlugg. Han mysiga mule och hans tjocka mage. Jag kommer till och med sakna hans bus.
Priset spelar ingen roll, han ska komma till någon som verkligen vill ha han. Där han kan stå sista år.
 
Lycklig den som får ta över denna fantastiska ponny, han är guld värld!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
1
Amanda

Å fy vad tråkigt, förstår att det känns jobbigt! Styrke kramar till dig<3

Svar: Tack fina du <33
Selma Åhlström